Efterdyningar..

Hemma igen i ett förhållandevis varmt Göteborg. ( -3 grader är lite av en värmebölja i jämförelse med -20 uppe i fjällen). Efter två veckor på turné så har jag skaffat mig en hel del nya erfarenheter. Till exempel så vet jag nu att det faktiskt går att överfylla en bil med diesel, att snökedjor inte är att förakta, att det finns otroligt små scener att spela på i Trysil, att man inte skall åka skoter utan underställ och framför allt att aldrig underskatta sin egen förmåga.

Det sistnämnda hänger lite ihop med starten av turnén. DMD var bokad på Park Inn Fageråsen i 4 dagar och skulle bara köra after ski onsdag och torsdag, men under helgen var det after ski + kvällsgig. Dagen innan vi åker upp så får vi förfrågan på att köra kvällsgig även onsdag och torsdag. Jag är tveksam eftersom jag åkt på en förkylning som satt sig på halsen och helst bara vill vila. Men eftersom det är ett gäng vi har spelat för tidigare så går jag med på det hela och hoppas på att det finns gott om varmt vatten, ingefära och honung på plats.

Färden norrut gick genom ett snökaos, men allting gick klockrent ända tills vi skulle ta oss uppför berget till hotellet. ca 200 meter uppför den hyfsat branta backen så ville bilen inte åka framåt längre. Att backa/glida nerför en enkelriktad backe är inte det roligaste man kan göra, men med lite tur och 15 års körerfarenhet så fick vi backat in på en liten sidoväg och monterat de impulsinköpta snökedjorna. Jag får erkänna att jag kände mig ungefär som nån som just investerat i ett par broddar till vinterkängorna, men just där och då tackade jag min lyckliga stjärna för den impulsen.

Väl på plats så gav personalen oss ett fantastiskt mottagande och det enda orosmolnet vi stötte på (förutom min hals), var att det bara fanns två högtalare och inga subwoofers på plats. Normalt sett så brukar det inte vara något problem om man har en trubadur som kör akustisk musik. Men DMD är inget akustiskt koncept. Så vad gjorde vi? Vi snodde den enda subwoofern som fanns på bygget, skalade kablar McGyver-style, och vips så hade vi äntligen lite bra ljud i lokalen. Resten gick som en dans. Vi hade förmånen att spela för Yamaha Racing såväl som våra fantastiskt trevliga vänner på DNB som återigen visade hur man festar loss!

Efter den helgen bar det av till Stöten för två dagars rekreation och häng med goda vänner, och en chans att besöka den beryktade måndagsklubben på Tipi Bar och lyssna på en annan trubadur för en gångs skull. After skin var ännu skönare då min gode vän och skönsjungade kollega Olof fyllde hela Brasseriet med sin röst och en nylonsträngad gitarr. Väldigt soft och väldigt bra!

Vecka 2 av turnén inleddes på Laaven mellan tisdag och torsdag. Sjukt mysig lokal, men en av de minsta scener jag nånsin stått på. Däremot så var det inga problem att få igång folk och torsdagens gig bjöd på en fullspäckad lokal och en fantastisk stämning! Otroligt kul att det var en hel del Göteborgare på plats också, vilket gjorde att min något udda hisingshumor gick hem lite mer än annars.. ;)

Sista delen av turnén blev också den klart bästa! Knettsetra är ett välkänt ställe i Trysil. Varje år  under påsken så anordnas Seterrocken, en utomhuskosert med några av Norges bästa artister som De Lillos, Postgirobygget, men även svenska akter som t.ex Rydell & Quick.

Det kluriga med att spela på Knettsetra är att det inte finns någon bilväg upp till restaurangen. Man får helt enkelt åka skoter upp. Även utrustningen får åka skoter, så det gäller att inte ha med sig alltför mycket prylar. I och för sig så är det ju inget problem med tanke på att de brukar husera ovan nämnda artister, men ändå. Fredagen, som jag på förhand hade hört skulle vara den "lite lugnare dagen", blev helt fantastisk, och resulterade i 2,5 timmas konstant ös. (Jag såg liksom ingen chans att ta en paus.)

Lördagen gav jag mig ut i backen en sväng och fick njuta av en del puder, och massvis med dimma, och vid ankomsten till Knettsetra så var stället i princip fullt. Då var klockan 13:30. Det som hände den eftermiddagen kommer jag sent att glömma, och till alla som tog sig tiden att komma och släppa loss ytterligare 2,5 timmar så kan jag bara ödmjukast buga och lyfta på hatten åt. Jag vet att jag mer än ett tillfälle bara stod och flinade fånigt på scen, men om ni hade sett vad jag såg så hade ni nog också reagerat på samma sätt. Det var helt otroligt.

Så nu är jag hemma igen, snökedjorna är av, tvättmaskinen går för fullt och kaffekokaren går på övertid. Tack för två grymma veckor, och jag hoppas att vi ses snart igen!

/Martin

Ps. Någon kastade upp en tröja på scenen och skrek "Se det som ett par trosor!". Det får gå för den här gången. Nästa gång godkänner jag inte substitut... ;)