Tjugohundratio
“Ikoner och supertalanger med integritet; förenen eder!!”
Farväl!
År 2010 är nu bara drygt två dygn ifrån att bli 2011.
Om jag fick välja någon som skulle skriva min årskrönika så skulle det vara Dr. Cox i ”Scrubs”. Då skulle floskler som ”Det har gått så fort” och den ständiga kommentaren ”Mina nya löften för nästa år är..” bli så otroligt mycket mer bitska och fyllda med just den där udden som kanske normalt saknas vid en så viktig litterär eskapad som just en nyårskrönika.
Det har varit lite av ett krona/klave-år där den första halvan var rätt knaper och fick mig att uppskatta nudlar och tonfisk igen. Den andra halvan har varit magisk och himlastormande både personligt och professionellt. Många bitar har varit hårda att ta tag i och andra delar har på det mest naturliga sätt blivit en del av min vardag. Resan till LA var en riktig höjdare och gav mig mycket energi och tro på mig själv igen. (Tro det eller ej, men även jag tvivlar ganska hårt på min förmåga ibland)
2010 var också året då jag insåg att jag saknar Michael Jackson. Det gör många med mig, men nu när folk känner att det är ok att börja producera saker i hans namn postumt och inte kan leverera något som ens kan liknas vid bra, så inser jag att de ikoner som fortfarande lever och är av den gamla skolan borde ha desto mer cred än några andra. För det börjar sannerligen bli tunt med ikoner inom musiken. De vänner och kollegor som jag har turen att känna och som berikar Sveriges kulturliv är min strimma ljus i det annars ganska mörka träsk av kvällspressens eviga kelgrisar till ”Idoler”, en urvattnad melodifestival och framför allt ett hårdare klimat i den vanliga vardagen.
Ikoner och supertalanger med integritet; förenen eder!!
De som nu tycker att det är kul att skratta åt unga aspirerande musiker som inte ens har koll på de slavkontrakt de får skriva på i dörren på väg in till audition borde istället bojkotta skiten ett helt år och ta sig ut och spela på ålderdomshem istället.
Varför?
Därför att det rent av kanske kommer beröm eller uppmuntrande kritik för att du ens vågat släpa dig dit och uppträda inför publik. Med andra ord; strunta i TV:n och gör något för de nära och kära istället. Åk och muntra upp mormor eller farfar en stund. Om inte annat så kan ni höra av er till mig. Min mormor älskar all sorts musik, så även hårdrock och därmed är hon den coolaste mormor jag har! Sväng förbi henne och sjung en trudelutt så skall jag se till att du får en kopp kaffe och lite bullar också..
Jag skrev om döden i somras. Jag skrev om döden ur en ganska romantisk vinkel och det gällde just bullar, kaffe och min farmor som äntligen fick vila. Döden har nämligen gått från kuslig till huslig i min värld. Jag är inte rädd för döden, men jag respekterar dess plats i mitt liv. Den har också lagt till en rynka i min min panna då det under året har uppstått situationer som fått mig att tänka över min livsstil och framför allt uppskatta det jag har.
Man kan väl kort sagt säga att döden långsamt mjukar upp den som lever hårt, och har man tur så träffar man döden avslappnad och med ett leende på läpparna.
Så med livet, musiken och döden nu upptagna i min krönika så kommer här en lista på personer jag vill tacka för ett underbart år:
Lina; för alla tapeter som inte blev uppsatta, för alla skrapade skåp, bytta dörrar, fantastiska kyssar och underbara leenden. Du gör mig otroligt lycklig!
Min familj, mor, mormor, bröder och brorsbarn för den underbara kärna ni skapar i livets avocado.
Tess för att du är så mycket bättre än du förstår. Du har inte bara en grym röst, du kan också en massa om skor, koka kaffe och medla mellan bråkiga tonåringar.
Jakob för att du gör ett grymt jobb i studion och att du aldrig ger dig.
Pelle för ett fantastiskt bra samarbete och en vänskap som få kan matcha.
Anna-Mia för att du sakta men säkert får mina höfter att gunga i takt, för ofelbara översättningar av låtar, för ett entreprenörskap att avundas och för gala i mitt liv!
Linda (och Jimmy) för grymt samarbete under året och för de delade kaffekopparna i Stenas mäss på fredagsmorgnarna.
(Jimmy skall ha tack för ditt brinnande intresse för Jävlaranamma)
Rikard H-berg för att du är så klockren och opretentiös, för underbart kaffe, sköna samtal om allt och inget och för att du är en jääääävel på att spela skivor! Heja!
Björn Nilsson för gott samarbete och ett oförglömligt dygn i studion.
Kristoffer, David och Anders; tack för en sjuhelvetes Rockcirkus!
Dubbel Trubbel; tack för goa licks och inhopp på Jamesons
Ljud Med Mera och framför allt Johannes skall ha en enorm eloge för att ni levererar grymma prylar till bra priser!
Jörgen och hela den underbara personalen på Tanumstrand skall ha ett jättetack för en fantastisk säsong och många underbara minnen och dockside-burgare.. ;)
Ofelia & Vader med ewoker för alla galna upptåg och mys i hemmasoffan!
Henke & Frida för sann Lundaglädje!
Eddie för att du slipper måla andras fönster och byta andras toaletter och för en grym kväll på HRC innan du åkte. Saknar dig!
Alla som nu inte är med på listan men som nu ändå har något att göra med mitt liv på något sätt skall ha ett stort tack! (Vissa av er väljer jag att inte lägga ut på den här bloggen av egna skäl, men ni vet vilka ni är och vad ni har tillfört till mitt liv under året)
Nu skall jag fakturera en stund. Sen är det dags att sova inför årets sista arbetsdag.
Gott nytt år önskar jag Er allihop!
Martin
